...Råkallt, Duggregn och trist. Men det var passande för denna dag - 6 månader efter det att Pappa gick bort.
Snällare och vänligare människa vet jag inte att det fanns. I mångt och mycket perfektionist, speciellt när det gällde att bygga och snickra, samt en samlare av guds nåde - allt som kunde vara bra att ha. När vi byggde stugan jag sitter i gjorde han mig ibland smått vansinnigt. Allt tog så lång tid och allt skulle vara exakt och perfekt. Spikraderna skulle verkligen vara spikraka. Men fint och gediget blev det i slutändan.
På jobbet var han en uppskattad byggnadsingenjör och arbetade mycket med att beräknad offerter samt revidera färdigställda byggen. Han kollegor såg till att sko sig såtillvida att dom byggde tjusiga villor med byggnadsfirmans hjälp. Jag tror inte Pappa tog en enda spik från jobbet under alla år. Och att utnyttja firman för att kunna köpa saker med rabatt satt långt,långt inne vilket jag fick erfara som tonåring.
Pappa var i mångt och mycket in filosof som planerade och planerade. Men mycket lite resulterade tyvärr i något konkret, till Mammas stora frustration. Hans äldre syster Eva liknade honom vid deras farfar, nämndenmannen som Vaxholmsbåten inväntade, som alltid hade storflygande planer.
Som barn minns jag inte så mycket av Pappa under tidigare år. Kanske därför att han pluggade mycket från att ha varit bondson till att bli ingeniör. Visst finns det vissa minnesbilder som t.e.x. VM-matchen Sverige-Brasilien 1958 och storbildsfilmer (med 3 projektorer) på Vinterpalatset. Men han lade sig aldrig i mitt skolarbete eller fritidsintressen, och därför blev det som det blev !!!
Ekonomin var många gånger knepig men om han köpte något så var det alltid det bästa. Vi var tidigt innehavare av TV runt 1958 och senare färg-TV så fort när kom.
Han låg i lumpen, luftvärnet, under större delen av kriget ca: 5år. Förmodligen var detta en bidragande orsak till att han förlorade Löknås gård vilken fastrar och farbröder sålde 1948. Detta gnagde honom under hela livet.
Det bästa han visste var att gräva i jorden, sätta potatis, bygga väg och hugga natursten för en husmur.
Runt jul 2009/10 fick han diagnosen hjärntumör och blev långsamt sämre och sämre fram till sin bortgång. Hemtjänst och distriktssköterskor till trots var det inte en lätt tid att hjälpa till att sköta honom. Förmodligen måste han ha drabbats av tumören långt tidigare för egentligen, med facit i hand, var han inte sig själv under de sista åren.
Vid lunchtid så kom solen fram och vid 2-tiden hade jag 14,2 grader på framsidan. Det var nog Pappa som fixade det.
