Förr-förra veckans ilska är nästan som bortblåst. Har för första gången i år suttit ute i ett par timmar idag och bara njutit av solen, naturen, mina fåglar och min goda pipa förstås. (Bild från imorse)
Det värsta med vintern är att jag inte kommer ut tillräckligt p.g.a. mina krämpor. När jag sen älskar att laga mat så den lägger sig på ställen där jag helst inte vill ha den. På tal om det så har jag aldrig sett så "runda" och färgstarka fåglar som nu, men så har jag förstås gött & skött dom hela vintern. I lördags hördes förresten fiskmåsarna för första gången i år. Så "det är liv om hoppet" - är det inte så man säger. Eller var det "trädet faller inte långt från äpplet" ? Äh, skräp samma.
Tänkte inte nämna med ett enda ord den bedrövliga melodifestivalen och diktmästaren i synnerhet. En stilla undran bara - Om man kunde jämföra Edvard Persson med personen i fråga - undrar vem som skulle vara mest skånskt självgod och dryg. (Jo, eftersom jag till hälften är skåning så får jag uttrycka min åsikt.)
"Jag skvätte min säd på Skånes bördiga jordar och upp kom ett mirakel - MITT mirakel !"
Nä, nu är jag där och skriver om det jag inte skulle - skärpning !! Jag skall inte dra den där om fotbollen....... och inte heller nämna att det var synd om dig som inte ännu skaffat Twitter.
Jag lägger mig heller aldrig i det här med monarki förutom att jag tycker - "Vicktoria for president", men hur kan man välja ett namn besläktat med en chipspåse ? Med tanke på vad jag skrev ovan, vore inte "Mirakela" mera blivande modernt?
I förra veckan så tänkte jag skriva ett "ode" till Spotify & YouTube. Vissa undrar hur jag kan hinna med att gå igenom all musik. Enkelt, - om man inte spelar några fåniga Facebook-spel eller sitter och slötittar på alla värdelösa TV-program så hinner man gott & väl.
(Men det skall väl erkännas att viss städning och div. småplock kommer lite på skam).
Jo, Spotify var det. Innan jag skulle börja skriva i veckan så lyssnade jag igenom en hel del av årets utgivningar och blev helt galet bestört. Tappade helt lusten att skriva om detta bedrövliga nya material och rena rama smörjan som ges ut. Ja, jag skriver material för musik är det INTE. Förstår helt och fullt att det går åt helskotta för skivbolagen för vem vill köpa skräpet. Förr höll sig den s.k. "independent" - musiken sig på sin kant som i en liten nisch. Idag är det en majoritet av utbudet. Veckan som gick fanns två bra utgivningar, - Bruce Springsteen & Lionel Ritchie, samt några enstaka spännande låtar. Men ett helt album som håller finns knappast.
Dessa s.k. musiker som inte kan spela och s.k. sångare som inte kan sjunga. Många av de "manliga" låter som kastrerade keruber och "kvinnliga"...äh, det vågar jag inte skriva. Jämför med konstnärer som inte kan måla eller teckna. Sen dessa eviga metalliska konservburkssyntar och fastrostade trummaskiner (på 120bpm?) vilket gör att allt låter nästan likadant.
"Alla tänkbara uppfinningar är redan gjorda" sa amerikanska patentverkets chef Charles Durell redan 1899. (Jag tror t.o.m. att patentverket där även stängde en tid.) Vad vill jag säga med det? Jo, ibland så känns det som om all musik redan är nedtecknad, komponerad och inspelad. Tre till fem ackord har sin begränsning. Bara bluesmusiker klarar det utan att det skall vara trist.
Ja, helt fel jämförelse förstås, men var är alla riktiga musiker bland de nya "förmågorna". De riktigt kunniga hantverkarna ? Var finns de nya musikaliska greppen och "uppfinningarna" inom musiken och ljudet med alla dessa fantastiska tekniska resurser idag. När man t.o.m. lägger in gammalt "knaster" för att efterlikna en sönderspelad vinylsskiva, ja, då har man kommit längre ner än botten. Väntar med spänning på vad nästa "gimmick" skall bli. (Fast jag skall erkänna att detta med "super-bass" tilltalar mig mycket, men låtarna förstörs av annat synth-"junk")
Jämför t.e.x. 60-talets mycket enkla "mellotron", som jag tror användes av grupper som Moody Blues, Mike Oldfield och många, många fler, med dagens avancerade synthar. Så mycket mer melodiöst och finstämt man kunde göra då jämfört med det enkelspåriga idag. Synd, jättesynd..för att inte säga tragiskt.
Detta är inget skryt, men tro mig, ibland är det inte roligt att ha blivit född med i det närmaste perfekt gehör. Ofta är det ett eländes elände vad öronen får utstå.
-------
Jag var tvungen att gå ut och sätta mig en stund till och njuta av våren för lite upprörd blev jag trots allt även idag. Fortsätter vädret så här kan jag ta ut datorn på altanen i veckan. Önskar bara jag kunde kvittra till, - och som, fåglarna. Äsch, jag får twittra istället. Nej, ikväll skall jag förstås baske mig göra en liten brasa i min eldstad och sitta ute.
Detta blir inte så långt det här så jag fortsätter skriva om musik senare och hur mycket den börjat betyda för mig igen. Du kanske undrar varför jag bryr mig så starkt och engagerar mig så mycket. Orsaken är enkel - en stor del av mitt liv har jag ägnat åt musiken vilket ni, som känt mig under 60, 70 & början av 80-talet, vet. så jag återkommer och slutar dagens inlägg med ett citat från Michael Jackson;
"People may not want to read, but they will always listen to music."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar