Tänk vad viktigt det med riktigt bra husläkare som verkligen engagerar sig i patienterna. Det gör min på den lilla vårdcentralen på Djurö. Det spelar ju så stor roll för ens egna välmående och att man kan gå därifrån med ett leende på läpparna. Hela vårdcentralen med läkare,sköterskor och personal har skapat en riktigt familjär känsla. Detta är man ju inte van vid från tidigare vårdcentraler som Kalhäll, Akalla, Lidingö och Viksjö.
Jag var där igår och fick besked om att alla mina prover är bra förutom blodsockret som åker "jojo" upp och ner. Detta trots att jag sedan ett par månader tillbaka tar diabetesspruta. Nu skall jag öka dosen så förhoppningsvis hamnar jag på ett värde runt 6-7. Lite högt blodtryck har jag också, men det är bara att tugga på med tabletter.
En jobbig bieffekt av diabetesen är minskad känsel i fötterna. När jag går känns det som om jag gick på bomull och inte riktigt når ner till marken. Detta tillsammans med yrsel gör det väldigt jobbigt att gå och jag har ramlat ett par gånger. En gång var det verkligen illa eftersom jag inte kunde ta mig upp, helt kraftlös, och jag blev liggande i ett par timmar innan en taxichaffis räddade mig och ringde efter ambulans. Så att promenera i terräng är inte att tänka på. Det har varit ett smått litet helvete, speciellt nu med all snö som till visst del blivit is. Det är faktiskt så illa att jag helst inte går ut när jag är ensam. Färdtjänst förarna får både hämta och lämna mig vid stugan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar