Igår träffade jag Lennart, min bäste vän i gymnasiet och åren därefter. I slutet på 80-talet tappade vi kontakten, vilken hade tunnats ut under åren p.g.a. olika intressen och prioriteringar. Jag med familj och 3 små killar. Lennart med sin fars bokhandel.
Så äntligen träffades vi igen - på restaurang Sturehof , vilken var något av ett stamställe på den tid det begav sig. Sniglarna var fantastiska liksom boulliabaisen, då som nu. Vi hade en ovana på den tiden och på sommaren att gå till cigarraffären, granne med restaurangen, köpa varsin fin cigarr, gå och sätta oss i Kungsträdgården och titta på flickor. Ja, det var då det ! Vi var bägge framgångsrika inom skivbranschen. Lennart,tillsammans med en kompis, hade en skivbutik i centrala Stockholm, specialiserad på direktimport och därför mycket populär. Jag med grossistförsäljning, skivbolag och så småningom i persondator branschen.
Det är märkligt att, trots att det gått så många år, kändes det som om vi träffades igår. Lite "korpulentare" än då, men annars har inte personligheterna förändrat så mycket. Luttrade av livet är vi bägge, jag kanske lite mer än Lennart. Kul var det att vi bägge fått på oss byxor som vi inte haft sen 90-talet, så det går åt rätt håll.
Vi kommer givetvis hålla tätare kontakt framöver. Efter några år av relativ tillbakadragenhet känns det bara så bra att komma ut och träffa även "nytt" folk. Till skillnad från mig har Lennart ett stort socialt nätverk.
Önskar bara att min andra bäste kompis Roger också vore här i Stockholm och inte bosatt i Minneapolis.
