En tung dag.....

Idag är det 6 månader sedan Mamma gick bort. Sitter här med ett ljus tänt och tänker på hur mycket jag saknar henne och det fantastiska bollplank hon var för mig under alla år. Sorgen har inte släppt. Oersättlig är epitetet som gäller och tomheten är enorm. Alltid snäll,vänlig och uppskattad av alla - då inte minst av arbetskamraterna på IBM där hon tillbringade den största delen av sitt arbetsliv. Om jag minns rätt så började hon arbeta där runt 1950 och IBM hade då 13 anställda !!!

På söndag (27/2) skulle hon fyllt 84 år. Det sista året hade hon det inte lätt och led av KOL, vilket gjorde henne mycket orkeslös. Men trots detta så försökte hon i det längsta att sköta hemmet, Pappa och allt som hör därtill. Det skulle mycket till innan hon gav upp. Eftersom jag bodde hos dem en stor del av det sista året kunde jag se den långsamma försämringen i allmäntillståndet. Det gjorde mig väldigt ledsen när vi var och handlade på Vi och hon sa att "Det här var sista gången jag handlar" - och så blev det.

Eftersom Pappa fått en hjärntumör, diagnostiserad i början av 2010, blev även hans allmäntillstånd succesivt försämrat. Till slut kunde vi inte ha honom hemma längre utan han hamnade på hospice (den sista utposten). Sista gången hon besökte honom blev hon väldigt,väldigt ledsen och förtvivlad eftersom han inte sa ett enda ord till henne. Senare den sista kvällen hemma säger hon till mig - "Nej, det är lika bra jag lämnar in nu". Så blev det och mina försök att muntra upp henne hade ingen som helst påverkan. Två dagar senare var hon borta.

Jag vet inte hur mycket Pappa förstod av att hon inte längre fanns. Men tre veckor senare (11/9) gick även han bort.

I samband med ett läkarbesök idag var jag förbi lägenheten och det var väldigt deprimerande att se deras saker på väg att packas ner i flyttkartonger och för att skickas iväg åt olika håll. Kände en hemsk tomhet och fattade att nu finns inte föräldrahemmet mer och kommer aldrig att återuppstå. Min syster Eva gör en fantastisk arbetsinsats och jag önskar bara att jag kunde hjälpa till, men det går tyvärr inte med min dåliga rygg och arm. Jag har dock tre underbara killar som välvilligt ställer upp på att tömma den stora 5:an.

Musik och skivbranschen i mitt liv.....

Musik har alltid varit en väsentlig del av mitt liv. Det började redan i slutet av 50-talet med att jag började spela piano hos "tant Olle", grannen ovanför i Fruängen. Jag tyckte väl att det var "sådär" kul, men fortsatte enträget vidare. Vid tiden för min 11-års dag köpte Mamma och Pappa den fina flygel som jag nu måste sälja. Speciellt Pappa har alltid varit den som. om han skulle köpa något, alltid valde det bästa.

Jag blev aldrig riktigt bra på piano och det skyller jag mycket på lärarna i musikskolan. Inte nog med nya lärare nästan varje termin utan det var en hel del "kadaverdisciplin", vilket inte var bra för motivationen. Fick mycket skit för att jag inte övade tillräckligt och då satt jag oftast någon timme eller två efter skolan och spelade. Det var faktiskt en lättnad när jag skadade min vänsterarm, i skolfotbollen på gymnastiken, och kunde visa upp min gipsade arm för den sista, vidriga, pianolärararen. Min arm har förresten aldrig blivit riktigt bra sen dess vilket jag än idag får lida av. Nej, piano blev inte min grej mycket p.g.a. lärarna, men jag lärde mig spelandets och musikens grunder vilket har varit mycket värdefullt senare i ungdomen.

Vad lyssnade man då till på den tiden? Ni som är unga idag tror knappast era öron när ni får höra hur "fattigt" musikutbudet var. Runt 1960 fanns bara P1 som, i huvudsak, var en talkanal. P2 kom med sitt klassiska utbud. För oss ungdomar fanns i alla fall Radio Nord, reklamradion som sändes från ett fartyg på östersjön, samt Radio Luxemburg. FM radio fanns inte då utan det var mellanvåg som gällde med ganska usla mottagningsförhållanden.

Jag minns att vi hade en av de första transistorapparaterna, med batterier stora som blockljus, och den brukade jag ta ner till farmors brygga. Sticka ner antennen i vattnet och fick därmed mycket bättre ljud. Radio Luxemburg kunde man bara lyssna till på kvällarna och även då var det mycket atmosfäriska störningar.

Det var så vi fick de första impulserna till vad som hände musikmässigt ute i stora världen. Fy, vilket U-land Sverige var, ett riktigt bakvatten. Det blev bara ännu sämre när myndigheterna d.v.s. sossarna förbjöd Radio Nord - reklam i radio var ju livsfarligt. Än idag har jag inte förlåtit deras förmyndarmentalitet. P3, musikradion, kom till som kompensation för Radio Nord, men det var huvudsakligen inte ungdomarnas musik. Det vi hade var Kvällstoppen, en timme på tisdag kvällar, och Tio-I-Topp på lördag eftermiddagar - that was it !

Min första skiva, en singel, var Paul Anka - Diana och 1960 hade vi inte ens grammofon. Den fick jag lite senare och då med nymodigheten stereo ! Rätt kul är att grammofonen bara kom med en högtalare. TV:ns högtalare fick kopplas in på den andra kanalen. Radioaffären besökte jag så ofta som man hade lite pengar och det blev en liten samling singlar så småningom. LP skivan kom nog inte förrän runt 1962 i större utsträckning.

(Fortsättning följer)

En tidig torsdagsmorgon...

Vaknar upp redan kvart i fyra. Utvilad, pigg och med energi i kroppen trots att det inte blev många timmars sömn inatt. Känner mig positiv och på bra humör till skillnad från de senaste dagarna som varit ganska "låga". Mysigt att tända ett ljus, ta en god kopp kaffe och sätta på Spotify. Tänkte att jag denna morgon skulle börja skriva på "min historia" som jag ska så smått förbereda på bloggsidorna bakom.

Denna torsdag börjar mörk och mulen som vanligt. Det är otroligt lite sol vi haft i den här delen av Uppland och Södermanland, som "sticker ut" i Östersjön likt en halvö, hittills i år. Nu är det -8c. Kallt har det också varit i det senaste, men det är i alla fall en dag närmare den efterlängtade våren och den nya pollensäsongen (!).

Gick igenom nummerpresentatören på "gisslet", d.v.s. telefonen. Hade hoppats att det skulle vara folk som ringt på Blocketannonserna, men "icke sa Nicke". Bara en massa säljare och marknadsundersökare. Jag förstår inte varför mitt telefonnummer hamnat ute i cyberrymden och det ringer säkert ett 30-tal säljare under en vecka. Det är så illa att jag fått skaffa ett privat telefonnummer till familjen och de närmaste vännerna. Jag kallar telefonen för ett gissel då jag egentligen "hatar" att prata i telefon,- i tid och otid. Det "rubbar mina cirklar" d.v.s. mina tankebanor - Ja, sådan är jag och har alltid varit till mångas förtvivlan. Jag föredrar samtal ansikte mot ansikte.

Kanske är jag på bra humör idag eftersom det jag hittills skrivit på bloggen rönt sådan uppskattning från många håll. Ja, det skall nog bli bra när jag känner att jag behärskar detta forum. Men hemsidan kommer jag skrota. Den är för statisk och jag har ju liksom ingenting att sälja ännu i alla fall.

Igår kväll gick jag igenom en massa kort från 1993-95 som jag hade på CD. Det var svårt, för många kort är tagna på Trollet, vår första pudel, som valp och unghund. Fy vad jag saknar honom, och Ludde förstås, den andra pudeln. Hoppas så innerligt att jag skall vara frisk och må så pass bra att jag vågar skaffa en valp till sensommaren. Storpudlar är planerade och jag är så sugen, så sugen. Vi får se, kanske blir det en kattunge istället som vänner föreslagit. Jag får se om jag lägger upp några kort här på nätet.

Nej, nu skall jag ge mig i kast med "min historia". En kopp kaffe till och - tänk om man hade en cig.

Connie & Roger - Mina goda vänner från Minneapolis, U.S.A.

Roger och jag träffades på IBM 1971. Jag var då yngst i gänget och vi satt alla i ett storrum. Detta betydde förstås att kontakten mellan oss alla var mycket god. Många var de fester och partyn vi hade. Roger och jag spelade en hel del gitarr tillsammans vilket var mycket populärt. Tråkigt bara att han, p.g.a. sin dåvarande fru Jeannie, flyttade tillbaka till U.S.A och Omaha. För min del så hamnade gitarren på hyllan - och där ligger den än. Väldigt kul är att Roger både talar och skriver svenska, i det närmaste perfekt, än idag

Utdrag från ett mail från Roger, en av mina bästa vänner i Minneapolis....

Tänker ofta på dig...när allt kommer kring så har man familj och vänner för att ge livet sin mening, eller hur? Du är min bästa vän i livet och jag vill så gärna hålla vänskapen levande. Jag har tidigare, tror jag, sagt till dig hur mycket du har påverkat mig....mitt sätt att prata och skriva svenksa t.ex. är mycket präglad av din svenska. Min musiksmak är vad den är i stort sätt tack vare dig. Min livssyn också ändrades mycket tack vare att vi pratade igenom ganska mycket under årens lopp. Du och jag kom så bra överens på alla sätt, jag saknar nu den närkontakt vi hade en gång i tiden. Härifrån bedömmer jag det hela som så, att du är ganska deppig nu efter mamma och pappas bortgång och du verkar ha dragit dig tillbaka ganska mycket från verkligheten....dvs från det vardagliga livet som vi alla måste delta i. Jag hoppas verkligen att du kan hämpta igen dig och återigen engagera dig i det sociala umgänget som är ett måste för människans välbefinnande.

Det är inte alls meningen att jag skall predika.....jag bara har stora förhoppningar om att du blir än en gång den livliga vännen jag kände från tidigare.

Apropå "lappmöglet"

Den bästa försäkringen för att nästa vinter blir snöfattig, eller rent av barmark, är att köpa en "snöfräs".

Visserligen har solen lyst ett par dagar, men minus 12 grader är bara för mycket för en sörlänning. Av prasslet att döma så verkar t.o.m ekorrarna ha flyttat in på loftet i kylan och lämnat sitt bo i den stora enen utanför. Dom busarna har förresten bitit sönder plastnätet på talgbollarna. Musli är ingen höjdare för dom eller småfåglarna heller, så det får bli korvbröd.

(Kommentar 11-11-27. Det blev ingen snöfräs. så det är bara att hålla tummarna. )

Historien om Löknäs, Vindö där jag bor...

Historik över Löknäs


Området var bebyggt under forntiden. På 700-talet stod vattnet 6 meter högre än idag.
I kung Valdemars jordabok från 1200-talet står att Vindö ägdes av Henrik Sunnadag. Vindö var ej sammanväxt med Djurö på denna tid.

Löknäs som namn nämns på 1300-talet. Under 1400-talet lade sig danskarna i Vindö Ström. Danskarna brände ned flera gårdar på Vindö.

År 1500 fanns flera gårdar på Vindö, inklusive Löknäs.

På 1600-talet brände danskarna igen gårdar på Vindö, bland annat runt Vämlingen.

Gården Löknäs har ägts av olika personer i adeln under 1600-talet. Från 1800-talet ägdes Löknäs av en bonde som sedan efterlämnade gården till sina söner med namn Söderman. År 1951 sålde släkten området till bolaget Seven AB med avsikt att stycka fritidstomter, vilket blev början på Löknäs tomtområde. Löknäs består nu av två tomtföreningar, Löknäs - där vi har våra tomter - och Löknäs gård som styckades först 1967.

Historia om Oscarskanalen - kanalen till Vämlingen

Sjön Vämlingen var en gång en mycket fiskrik sjö. Kung Oscar II var mycket intresserad av att fiska och vid sina årliga seglatser lät han ankra upp vid Sollenkrokafladen för att företa fiske in i Vemlingen. De mindre båtarna kom mycket svårligen genom den lilla ån som förband Östersjön med Vämlingen. Kung Oscar II lät då beordra en uppgrävning, bredding och fördjupning. Därav namnet Oscarskanalen.

Tack Sixten Söderman, min farbror och Vindös äldste invånare, för historiebeskrivningen.

Det ljusnar vid horisonten.....

Klockan är halv sju denna lördag morgon. Jag blir så glad över att se att det redan börjat ljusna. Visserligen 5 grader kallt och den där förbaskade snön att ta hand om när det ljusnat helt, men humöret är ändå på topp och morgonkaffet smakar toppen. Spelar "Good Songs" på datorn, en sammanställning som jag gjort de senaste 2 åren från Spotify. Så det artar sig till en bra dag.

Johan, min äldste, fyller 31 år idag. Det får mig att tänka på hur tiden bara rusar och fortare och fortare går det. Var har dom sista 30 åren tagit vägen ? Hemskt. Och ännu är det inte dags att bli farfar, men det har jag skrivit om förut.

Han har alltid varit försynt, försiktig och ansvarstagande, men ändå väldigt framåt. Efter separationen tog han över papparollen för sina småbröder och denna sitter i än i denna dag. Jag har aldrig riktigt tackat honom för detta, och den dag skall väl komma när jag gör det. Början på 90-talet var extremt jobbiga år med uppbrott både från familj och den egna företagside'n. Tungt att tänka på det men så glad att tiderna är så helt annorlunda idag.

Det som jag egentligen, spontant, minns från grabbarnas uppväxt är - hockey ,hockey hockey och åter hockey. Det var inte många dagar som var lediga under säsong. När det inte fanns is så var det barmarksträning eller hockeyläger som gällde. Men, allt detta har visat sig vara en bra investering. Under denna tid lärde sig grabbarna teamwork, ta hänsyn och, inte minst, "bus" under kontrollerade former. Jag tror det är därför det aldrig varit några problem vare sig i skola eller andra sammanhang. Under en tid var jag också lagledare och då bodde man bokstavligen i ishallen. Det var en kul tid. Faktum är att, enligt vad jag vet, så har det inte gått dåligt för någon av "mina" grabbar. Tyvärr, säkert p.g.a. att jag flyttade ifrån Åkersberga, har jag helt tappat kontakten både med grabbarna och deras föräldrar. Men det finns ju Facebook att söka på......

Nej, ingen blev hockeyproffs i NHL men fina grabbar blev det. Faktum är att det enda jobbiga då var de föräldrar som "spelade" hockey genom sina grabbar och det har jag stött på några stycken.

Fy bubblan vad röksugen jag är. Men har vare sig cig, tobak eller snus hemma så det får bli ett nikotinplåster till kaffet och frukost. Ja just det, jag har ju nikotintuggummi som ligger någonstans.

Insnöad fredag....

Jag har inte varit ute idag. Ja egentligen inte sen lunchtid igår då det började snöa och storma. Men öppnade ytterdörren nu ikväll - och fick knappt upp den, minst 3 dm snö utanför. Pust, nu blir det att försöka skotta imorgon, och jag med min dåliga vänsterarm som bara fungerar till 20%. Nä, nu får det vara slut på det här jäklans "lappmöglet".

Men, man kan ju ha riktigt mysigt och skönt inne i stugvärmen. Speciellt när man har sin dator,TV och kylen/frysen full med käk. Hemmagjorde förresten fläsklägg och rotmos. Underbart!! Imorgon blir det ärtsoppa gjord på spadet från fläskläggen. Fast jag börjar få se upp med vikten igen. De 10kg som jag gick ner efter Mammas och Pappas bortgång har "naggats" kraftigt i kanten. Men jag håller ju på att sluta röka, så det finns ju hela tiden ett sug. Tur bara att det inte är något sötsug.

Har varit lite låg under senaste veckan. Vet inte riktigt varför, men lusten att skriva har liksom inte funnits. Men har i alla fall hittat en hel del nygamla kompisar och skolkamrater på FB och StayFriends. Synd bara att vissa verkat ha blivit riktigt tråkiga 60-taggare. Börjat så smått att "twittra" och funnit att det kompletterar FB samt att det ger flera spännande internationella kontakter. Även Flickr är ny. Fantastiska foton finns där så man börjar verkligen bli sugen på att fotografera igen. Har du missat "Voddler" med många gratis långfilmer så är det läge att fixa det. Antar att du inte missat "Spotify" som f.n. har gratiserbjudande på premiumversionen.

På tal om fotografering så är ett projekt jag har att digitalisera alla min 1000-tals diabilder från bl.a. resor. Dessa är fortfarande osorterade sedan min äldste, Johan, som 2-åring skulle titta på bilder Detta en söndagmorgon, när vi låg och sov. Dom låg så fint utspridda över hela vardagsrumsgolvet och han har inte sorterat dom än !!!

Och, på tal om bilder, Du som har gamla bilder från min/vår ungdom, får gärna lägga upp dom på nätet eller låna ut dem till mig.