Tänker ofta på dig...när allt kommer kring så har man familj och vänner för att ge livet sin mening, eller hur? Du är min bästa vän i livet och jag vill så gärna hålla vänskapen levande. Jag har tidigare, tror jag, sagt till dig hur mycket du har påverkat mig....mitt sätt att prata och skriva svenksa t.ex. är mycket präglad av din svenska. Min musiksmak är vad den är i stort sätt tack vare dig. Min livssyn också ändrades mycket tack vare att vi pratade igenom ganska mycket under årens lopp. Du och jag kom så bra överens på alla sätt, jag saknar nu den närkontakt vi hade en gång i tiden. Härifrån bedömmer jag det hela som så, att du är ganska deppig nu efter mamma och pappas bortgång och du verkar ha dragit dig tillbaka ganska mycket från verkligheten....dvs från det vardagliga livet som vi alla måste delta i. Jag hoppas verkligen att du kan hämpta igen dig och återigen engagera dig i det sociala umgänget som är ett måste för människans välbefinnande.
Det är inte alls meningen att jag skall predika.....jag bara har stora förhoppningar om att du blir än en gång den livliga vännen jag kände från tidigare.
