Musik har alltid varit en väsentlig del av mitt liv. Det började redan i slutet av 50-talet med att jag började spela piano hos "tant Olle", grannen ovanför i Fruängen. Jag tyckte väl att det var "sådär" kul, men fortsatte enträget vidare. Vid tiden för min 11-års dag köpte Mamma och Pappa den fina flygel som jag nu måste sälja. Speciellt Pappa har alltid varit den som. om han skulle köpa något, alltid valde det bästa.
Jag blev aldrig riktigt bra på piano och det skyller jag mycket på lärarna i musikskolan. Inte nog med nya lärare nästan varje termin utan det var en hel del "kadaverdisciplin", vilket inte var bra för motivationen. Fick mycket skit för att jag inte övade tillräckligt och då satt jag oftast någon timme eller två efter skolan och spelade. Det var faktiskt en lättnad när jag skadade min vänsterarm, i skolfotbollen på gymnastiken, och kunde visa upp min gipsade arm för den sista, vidriga, pianolärararen. Min arm har förresten aldrig blivit riktigt bra sen dess vilket jag än idag får lida av. Nej, piano blev inte min grej mycket p.g.a. lärarna, men jag lärde mig spelandets och musikens grunder vilket har varit mycket värdefullt senare i ungdomen.
Vad lyssnade man då till på den tiden? Ni som är unga idag tror knappast era öron när ni får höra hur "fattigt" musikutbudet var. Runt 1960 fanns bara P1 som, i huvudsak, var en talkanal. P2 kom med sitt klassiska utbud. För oss ungdomar fanns i alla fall Radio Nord, reklamradion som sändes från ett fartyg på östersjön, samt Radio Luxemburg. FM radio fanns inte då utan det var mellanvåg som gällde med ganska usla mottagningsförhållanden.
Jag minns att vi hade en av de första transistorapparaterna, med batterier stora som blockljus, och den brukade jag ta ner till farmors brygga. Sticka ner antennen i vattnet och fick därmed mycket bättre ljud. Radio Luxemburg kunde man bara lyssna till på kvällarna och även då var det mycket atmosfäriska störningar.
Det var så vi fick de första impulserna till vad som hände musikmässigt ute i stora världen. Fy, vilket U-land Sverige var, ett riktigt bakvatten. Det blev bara ännu sämre när myndigheterna d.v.s. sossarna förbjöd Radio Nord - reklam i radio var ju livsfarligt. Än idag har jag inte förlåtit deras förmyndarmentalitet. P3, musikradion, kom till som kompensation för Radio Nord, men det var huvudsakligen inte ungdomarnas musik. Det vi hade var Kvällstoppen, en timme på tisdag kvällar, och Tio-I-Topp på lördag eftermiddagar - that was it !
Min första skiva, en singel, var Paul Anka - Diana och 1960 hade vi inte ens grammofon. Den fick jag lite senare och då med nymodigheten stereo ! Rätt kul är att grammofonen bara kom med en högtalare. TV:ns högtalare fick kopplas in på den andra kanalen. Radioaffären besökte jag så ofta som man hade lite pengar och det blev en liten samling singlar så småningom. LP skivan kom nog inte förrän runt 1962 i större utsträckning.
(Fortsättning följer)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar