Värt att fundera på. Har vi kommit så långt egentligen....

T.G.I.M - En perfekt video för måndagsstämning...

Tanita Tikaram - Twist my sobriety - En klassiker med ny video.

En riktigt "bluesig" dag

Ja, den här söndagen är inte bara vädret "bluesigt" utan även jag. Men, det är bara och rycka upp sig och ta lite kaffe, tända en god pipa tobak, och ge sig i kast med  den eftersatta blogstackaren.

Fantastiskt egentligen att det idag är + 11,8 grader ute, visserligen gråmulet, regnskurar och ganska blåsigt, men fortfarande barmark. Förra året kom ju snön redan 22/10 och låg sedan i precis 4 månader. Skönt på sätt och vis, men kanske borde jag vara bekymrad över den globala uppvärmningen.

Kortet är taget av min kompis Marianne B på Öland. Det symboliserar både vädret ute och mitt humör idag. Nej, jag ar inga väderkvarnar här, men däremot slåss jag alltid mot myndigheter och byråkrater likt Don Quixote. En kamp som jag för ensam i avsaknad av vapendragare. Jag förstår inte varför jag alltid, jo alltid, skall hamna i konflikt med speciellt byråkrater. Egentligen borde jag starta en ABB - Anti-byråkrati Byrå för jag anser att byråkratin skall bekämpas så fort den visar sitt fula tryne.

Det är mycket som snurrar i skallen på mig just nu och som jag funderar mycket på. I somras stötte jag på Stephen Hawkings i vetenskapsprogram på TV. Märkligt nog hade jag aldrig hört talas om honom tidigare. Jag blev väldigt fascinerad av hans teorier om universum och bl.a. Gudsuppfattning. Jag skulle gärna vilja se om dessa program igen, men har tyvärr inte hittat på dom på nätet. Däremot finns en hel del kortisar på YouTube. På Discovery går det en serie Universum med Morgan Freeman och där bl.a vad som händer efter döden behandlas. Nu i det senaste programmet de ytterligare dimensioner som skall finnas, universums ändlighet resp. oändlighet, kvantfysiken och dess kopplingar.

Otroligt fascinerande och vetenskapen är idag väldigt nära svaren på många frågor. Mycket tack vare Hubble, Kepler och andra teleskop som svävar ovan oss. Om jag fick välja om idag skulle det nog bli astronomi, men å andra sidan matte var jag lika värdelös i som gymnastik. Einstein sa redan 1905 att han var säker på två saker;

Universums oändlighet samt människans oändliga dumhet.


Universum var han inte 100% säker på, men däremot människan.   Hmm - Det ligger nåt i det.

Är det bara jag som känner att datorn, och internet i synnerhet, börjar bli en snart okontrollerad tidstjuv. För egen del så hinner jag ju inte med nästan någonting annat,  knappt ens diska. Det är ju massor med andra grejer som skall fixas och många enkla, snabba, men "icke sa Nicke". Jag får snart ta och ransonera tiden här, men är man nyfiken som jag så är man. Hade tänkt skruva ihop några fågelholkar nu i höst, men det blev inget. Ok, en holk har kommit upp men den är köpt.

På tal om mina fåglar så var jag borta ett tag i oktober. När jag kom hem igen var här verkligen stendött. Inte det minsta lilla kvitter utan bara vindens sus i trädkronorna. Tre dagar tog det innan dom första småfåglarna dök upp, men idag är det fullsatt som vanligt. Speciellt glad är jag at tofsvipan kommit åter efter att ha varit borta hela sommaren och hösten. Mina ekorrvalpar som kom i september har jag dåremot inte sett röken av. Så, om inte för något annat än deras skull, hoppas jag på en snöfri vinter.

Klockan är tio över ett och nu måste jag tända lyset för att kunna se vad jag skriver. Julen är ingenting jag ser fram emot eftersom jag inte firar den numera. Däremot längtar jag efter midvintersolståndet och de ljusare tider som sen följer. Mörkret är det värsta med senhösten, speciellt om det är gråväder 14 dagar på raken.

Julen förresten skulle tydligen slå omsättningsrekord i år igen. Hemskt vilken krämarnas marknad det blivit. Skall folk döva sitt dåliga samvete genom att köpa prylar till varandra. Barnen må vara en sak, men vuxna ? Nej, umgås med familj och vänner kan man göra ändå utan denna "klapphysteri". En annan sak som jag reagerat på under senare tid är alla denna reklam för "Nytt kök". Köp kö för 50-60.000 och du får t.e.x. vitvaror för 10.000. Herrejösses, folk kan ju inte en lag mat numera utan köper "carry out" eller värmer Dafgårds i micron. Hemskt igen - för att sen inte prata om Linas matkasse. Det må väl vara ok för gamla & handikappade, men det måste vara något fel när familjer inte kan själva planera sin veckoinköp. Vad kommer härnäst ? Skall folk bli matade med färdigtuggad mat ??

Nä, nu böjar jag komma upp i varv. Det är bäst att ta en liten promenad. Nämen se, uppehållsväder...
(Bilden copyright Marianne Bergman)

Jamen, den var väl själva den......

.....ja, ja..jag vet att jag lovat, men jag ska skärpa mig och skriva här oftare ! Snälla, sluta tjata !! jag vet att det är många som väntar.

Nämen, allvarligt, det här ligger mig ju så varmt om hjärtat att göra och nästan varje morgon stiger jag upp och tänker - "Nu, idag skall jag jag skriva...", men dagen går och......

Tänk, trots att jag inte har ett jobb längre, så fylls ändå min dag fullt ut och vid dagens slut har "Att göra & kolla"-listan bara blivit längre och längre. Men, den här datorn är ju en riktig riktig tidstjuv fast - JAG ÄLSKAR DIG !! - knäpp som man är. Fast efter ett långt och strävsamt liv som varit fullt  av berg, stenar och grus får man väl vara lite småtokig, eller hur ?

Så imorgon skall jag knäppa på datorn och skriva i bloggen......tror du på det?

Morgondagens ordspråk : BEMÖT ANDRA SOM DU SJÄLV VILL BLI BEMÖTT !!

Vem tusan är OBriar ?

Jag har fått telefonfråga om signaturen ovan, så, - runt 1970 gick jag en journalistutbildning på Poppius. Vi fick skriva inlägg bl.a. i Expressen under påhittad signatur. Min var Ambrosius O´Briar. Ambrosius efter kung Ambrosius I , O´briar efter träslaget briar, som man tillverkar kvalitetspipor av (rökte pipa även på den tiden). O´ mja om jag kom från Irland så skulle det bli lite mer unikt. Hursomhelst är Obriar en signatur som jag verkar ensam om och den använder jag på många siter. Annars blir man trött på att den signatur man använder redan är upptagen.

Underbara jämförelser......

 Om du skriker i 8 år, 7 månader och 6 dagar så har du producerat nog med energi för att värma en kopp kaffe. (Knappast värt det.) 


 Om du fjärtar oavbrutet i 6 år och 9 månader, är gasen som produceras tillräckligt för att skapa energin av en atombomb. (Nu börjar det likna något!)


Det mänskliga hjärtat skapar nog tryck när det pumpar runt i kroppen att spruta blod 30 fot. (O.M.G.!)


 En gris orgasm varar i 30 minuter. (I mitt nästa liv vill jag vara en gris.)


 En kackerlacka kan leva i nio dagar utan huvud innan den dör av svält. (Ohyggligt!) (Jag kan inte sluta tänka på grisen.)


Om du bankar ditt huvud in i väggen gör du av med 150 kalorier i timmen. (Prova inte detta hemma, kanske på arbetet.)


 Hannen hos vandrande pinnar kan inte para sig när dennes huvud är fast vid kroppen. Honan tar initiativet till sex genom att slita loss hannens huvud. (Älskling, jag är hemma. Vad ...?)


 En loppa kan hoppa 350 gånger sin kroppslängd. Det är som att en människa hoppar längden av en fotbollsplan. (30 minuter. Lyckliga gris! Kan du tänka dig?)


 Havskatten har över 27000 smaklökar. (Vad kan vara så välsmakande på botten av havet?) Några lejon parar sig över 50 gånger om dagen. (Jag vill fortfarande vara en gris i mitt nästa liv ... kvalitet framför kvantitet.)


 Fjärilar smakar med fötterna. (Någonting jag alltid velat veta.)


 Den starkaste muskel i kroppen är tungan. (Hmmmmmm. ......)


 Högerhänta lever i genomsnitt nio år längre än vänsterhänta. (Om du är ambidextrous, behöver du dra ifrån skillnaden?)


 Elefanter är de enda djur som inte kan hoppa. (Okej, så det skulle vara en bra sak.)


En katts urin lyser under svart ljus. (Jag undrar hur mycket staten betalat för att ta reda på detta.)


En struts öga är större än dess hjärna. (Jag känner människor med samma problem.) 


Sjöstjärnor har ingen hjärna. (Jag vet vissa människor med det problemet också.)


 Isbjörnar är vänsterhänta. (Om dom byter, kommer de att leva längre.)


Människor och delfiner är de enda arter som har sex för nöjes skull. (Hur är det med grisar? Vet delfinerna om det här med grisar?)


 Nu när du har lett minst en gång, är det din tur att sprida dessa galna fakta vidare och skicka detta till dem som du vill få att le, kanske till och med skratta. Med andra ord, skicka det till alla! (Och älska det där med grisar!)

Hej världen......

Ännu en underbar måndagsmorgon. Visserligen med ett stilla strilande regn, men med dryga 17 grader ute kan jag sitta med öppen ytterdörr och höra dropparna och alla mina småfåglar.

Fast jag står här med min blöta mössa i hand och skäms för att nästan hela sommaren gott och jag har nästan inte skrivit någonting. Men, vilken sommar vi haft. Hörde på soltoppen på TV att Luleå vann emedan Svenska Högarna kom 2:a. Och dom ligger inte många distansminuter härifrån. Häftigt.

Nu har det gått ett år sedan jag flyttade ut hit tii Vindö. Många tokiga ,felaktiga och vansinniga beslut har jag fattat livet, men detta är något av det allra bästa jag gjort. Ja, jag borde gjort det långt tidigare i livet - och så kanske det hade blivit om det inte varit för korkade sossar i dåtidens byggnadsnämnd.

Att leva med naturen utanför ytterdörren och se alla dess skiftningar under ett år har varit obetalbart. Tänk alla dessa småfåglar jag fött upp och haft så stort nöje av att iakttaga sittande under mitt parasoll, filosoferande och smuttandes på en pipa. Nästa år vid den här tiden kommer jag nog förstå talgoxiska, fast att kvittra det tar nog några år till att lära sig. Och hur mycket kul har det inte varit med mina 6-7 ekorrar som haft cirkusföreställnig nästan varje dag. Även kungsörnen har visat sig ett par gånger med ett följe av måsar efter sig, så han har säkert fått sig något skrovmål.

En annan orsak varför det inte blivit någonting skrivet är att jag varit utan dator en dryg månad, En dag, när räkningar skulle betalas, fick förstås både datorn och jag en våldsam huvudvärk. Så vi delade på ett glas med 2 Treo - men det gick inget bra. Dator gav upp och försvann upp till sina förfäder. Saltet i Treon och strömmen i battriet förorsakade en elektrolytreaktion och metalldelarna på undersidan fick alla regnbågens färger. Ett tips är således att aldrig ha någon vätska vid datorn - om du inte har en bebismugg med pip.

Oj, viken abstinens jag hade de första dagarna utan dator, men sen gick det allt bättre och bättre .Fick en massa andra småsaker gjorda sådana som kunde göras med mina handikapp. Kom förstås underfund med att datorn, och internet, tar upp alldeles för mycket tid på något som egentligen är oväsentligheter - m.a.o. en verklighetsflykt. Jag kan inte lova att jag på sikt kan minimera min tid vid datorn, för snart kommer en grym vinter och man tvingas inomhus.

Men nu till månadsskiftet kunde jag hålla mig längre utan skaffade mig en liten ASUS med bara 10" skärm. Liten, behändig att ta med sig. Viktigt för mig var HDMI uttag så jag kan titta på Play-TV(nästan det enda jag ser) eller förstora upp skärmbilden. Därtill ett löst normalstort trådlöst tangentbord för min björntassar. Perfekt. Det här är nog min 6:te laptop och jag ber till Tor och Oden att den må hålla längre än de andra (P.S. Här i Skärgården tillber vi de gamla ASA gudarna och inga moderna påfund.)

Bäste bloggläsare.......

Det var ju ett bra tag sedan jag skrev någonting här i bloggen, och det är inte utan att jag har viss ångest för detta. Men, det har varit mycket annat sedan senvintern och när våren äntligen kom ville jag ju egentligen göra andra saker än sitta vid datorn. Sen har jag inte varit riktigt nöjd med standard uppbyggnad av mallar o.s.v. i Blogger - fast egentligen kan jag för lite och nästan ingenting om t.e.x. HTML-kod. Men det skall bli en ändring på det - jag lovar.

Något annat som tagit min tid är Twitter. Jag älskar detta forum och har under dom senaste månaderna byggt upp en bas av ca: 500 personer som jag f.n. följer. Ca: 160 personer följer i sin tur mig. Jag gillar ju humor, satir m.m. och älskar att driva med saker och ting som politik och byråkrati. Det är mycket av att "skjuta från höften" och eftersom man är begränsad till 160 tecken gäller det att kunna formulera sig kort och kärnfullt. Som sagt, jag älskar det - och därför har bloggen kommit lite på skam. Om du inte är med på Twitter så tipsar jag dig att gå med på www-twitter.com - och söka personer som skriver om just ditt intresseområde. Mig hittar du som @obriar och du kan börja med att lägga upp mig och se vilka jag följer. På Facebook har man mest kontakt med släkt,gamla vänner och bekanta men på Twitter får du massor med nya inte minst från utlandet. Du kan följa din intresseområden och få en blänkare om nyheter som du kan gå vidare med att kolla på.

Utflyttningen till Vindö var ju mycket en test på hur jag skulle klara och trivas en vinter här. Visst var det lite tungt ett tag där i december, men på det hela taget har det gått superbra. Jag ångrar inte för en sekund flytten och trivs enormt bra. Det är faktiskt så att jag känner att jag bort gjort detta långt, långt tidigare. Att bo ensam har ju också sina fördelar - att kunna göra vad man vill, när man vill och hur man vill. Men det är ju klart att 39 år av relationer sätter sina spår och visst saknar man en hel del av gemenskapen med en partner.

Fast det är nog nyttigt att för första gången i livet, sen ungdomen, få tid för sig själv. Det finns mycket att tänka igenom. Som någon vän sa -"När man är 25år tänker man framåt - När man är 60år kan man tänka bakåt". Det finns mycket som man borde gjort och inte gjort, eller gjort på ett annorlunda sätt.

Naturen, ja. Jag har blivit otroligt fascinerad av att följa utvecklingen av både växter och djur på en daglig och stressfri basis. Jag älskar att sitta ute under mitt parasoll, iakttaga, filosofera rökandes en av mina goda pipor - befriad från allt vad stress heter. Just nu kryllar det av dunbollar av märket talgoxe, blåmes, tofsmes och trädkrypare samt ekorrslynglar. Jag tycker jag förtjänar det efter alla år i "hetluften" för jag började faktiskt jobba redan vid 14 års ålder, visserligen jobb på skolloven, men ändå.

Som sagt mer hoppas jag kommer följa mer regelbundet. Simma lungt !!

Dagen började dystert.....

...Råkallt, Duggregn och trist. Men det var passande för denna dag - 6 månader efter det att Pappa gick bort.

Snällare och vänligare människa vet jag inte att det fanns. I mångt och mycket perfektionist, speciellt när det gällde att bygga och snickra, samt en samlare av guds nåde - allt som kunde vara bra att ha. När vi byggde stugan jag sitter i gjorde han mig ibland smått vansinnigt. Allt tog så lång tid och allt skulle vara exakt och perfekt. Spikraderna skulle verkligen vara spikraka. Men fint och gediget blev det i slutändan.

På jobbet var han en uppskattad byggnadsingenjör och arbetade mycket med att beräknad offerter samt revidera färdigställda byggen. Han kollegor såg till att sko sig såtillvida att dom byggde tjusiga villor med byggnadsfirmans hjälp. Jag tror inte Pappa tog en enda spik från jobbet under alla år. Och att utnyttja firman för att kunna köpa saker med rabatt satt långt,långt inne vilket jag fick erfara som tonåring.

Pappa var i mångt och mycket in filosof som planerade och planerade. Men mycket lite resulterade tyvärr i något konkret, till Mammas stora frustration. Hans äldre syster Eva liknade honom vid deras farfar, nämndenmannen som Vaxholmsbåten inväntade, som alltid hade storflygande planer.

Som barn minns jag inte så mycket av Pappa under tidigare år. Kanske därför att han pluggade mycket från att ha varit bondson till att bli ingeniör. Visst finns det vissa minnesbilder som t.e.x. VM-matchen Sverige-Brasilien 1958 och storbildsfilmer (med 3 projektorer) på Vinterpalatset. Men han lade sig aldrig i mitt skolarbete eller fritidsintressen, och därför blev det som det blev !!!

Ekonomin var många gånger knepig men om han köpte något så var det alltid det bästa. Vi var tidigt innehavare av TV runt 1958 och senare färg-TV så fort när kom.

Han låg i lumpen, luftvärnet, under större delen av kriget ca: 5år. Förmodligen var detta en bidragande orsak till att han förlorade Löknås gård vilken fastrar och farbröder sålde 1948. Detta gnagde honom under hela livet.

Det bästa han visste var att gräva i jorden, sätta potatis, bygga väg och hugga natursten för en husmur.

Runt jul 2009/10 fick han diagnosen hjärntumör och blev långsamt sämre och sämre fram till sin bortgång. Hemtjänst och distriktssköterskor till trots var det inte en lätt tid att hjälpa till att sköta honom. Förmodligen måste han ha drabbats av tumören långt tidigare för egentligen, med facit i hand, var han inte sig själv under de sista åren.

Vid lunchtid så kom solen fram och vid 2-tiden hade jag 14,2 grader på framsidan. Det var nog Pappa som fixade det.

En tung dag.....

Idag är det 6 månader sedan Mamma gick bort. Sitter här med ett ljus tänt och tänker på hur mycket jag saknar henne och det fantastiska bollplank hon var för mig under alla år. Sorgen har inte släppt. Oersättlig är epitetet som gäller och tomheten är enorm. Alltid snäll,vänlig och uppskattad av alla - då inte minst av arbetskamraterna på IBM där hon tillbringade den största delen av sitt arbetsliv. Om jag minns rätt så började hon arbeta där runt 1950 och IBM hade då 13 anställda !!!

På söndag (27/2) skulle hon fyllt 84 år. Det sista året hade hon det inte lätt och led av KOL, vilket gjorde henne mycket orkeslös. Men trots detta så försökte hon i det längsta att sköta hemmet, Pappa och allt som hör därtill. Det skulle mycket till innan hon gav upp. Eftersom jag bodde hos dem en stor del av det sista året kunde jag se den långsamma försämringen i allmäntillståndet. Det gjorde mig väldigt ledsen när vi var och handlade på Vi och hon sa att "Det här var sista gången jag handlar" - och så blev det.

Eftersom Pappa fått en hjärntumör, diagnostiserad i början av 2010, blev även hans allmäntillstånd succesivt försämrat. Till slut kunde vi inte ha honom hemma längre utan han hamnade på hospice (den sista utposten). Sista gången hon besökte honom blev hon väldigt,väldigt ledsen och förtvivlad eftersom han inte sa ett enda ord till henne. Senare den sista kvällen hemma säger hon till mig - "Nej, det är lika bra jag lämnar in nu". Så blev det och mina försök att muntra upp henne hade ingen som helst påverkan. Två dagar senare var hon borta.

Jag vet inte hur mycket Pappa förstod av att hon inte längre fanns. Men tre veckor senare (11/9) gick även han bort.

I samband med ett läkarbesök idag var jag förbi lägenheten och det var väldigt deprimerande att se deras saker på väg att packas ner i flyttkartonger och för att skickas iväg åt olika håll. Kände en hemsk tomhet och fattade att nu finns inte föräldrahemmet mer och kommer aldrig att återuppstå. Min syster Eva gör en fantastisk arbetsinsats och jag önskar bara att jag kunde hjälpa till, men det går tyvärr inte med min dåliga rygg och arm. Jag har dock tre underbara killar som välvilligt ställer upp på att tömma den stora 5:an.

Musik och skivbranschen i mitt liv.....

Musik har alltid varit en väsentlig del av mitt liv. Det började redan i slutet av 50-talet med att jag började spela piano hos "tant Olle", grannen ovanför i Fruängen. Jag tyckte väl att det var "sådär" kul, men fortsatte enträget vidare. Vid tiden för min 11-års dag köpte Mamma och Pappa den fina flygel som jag nu måste sälja. Speciellt Pappa har alltid varit den som. om han skulle köpa något, alltid valde det bästa.

Jag blev aldrig riktigt bra på piano och det skyller jag mycket på lärarna i musikskolan. Inte nog med nya lärare nästan varje termin utan det var en hel del "kadaverdisciplin", vilket inte var bra för motivationen. Fick mycket skit för att jag inte övade tillräckligt och då satt jag oftast någon timme eller två efter skolan och spelade. Det var faktiskt en lättnad när jag skadade min vänsterarm, i skolfotbollen på gymnastiken, och kunde visa upp min gipsade arm för den sista, vidriga, pianolärararen. Min arm har förresten aldrig blivit riktigt bra sen dess vilket jag än idag får lida av. Nej, piano blev inte min grej mycket p.g.a. lärarna, men jag lärde mig spelandets och musikens grunder vilket har varit mycket värdefullt senare i ungdomen.

Vad lyssnade man då till på den tiden? Ni som är unga idag tror knappast era öron när ni får höra hur "fattigt" musikutbudet var. Runt 1960 fanns bara P1 som, i huvudsak, var en talkanal. P2 kom med sitt klassiska utbud. För oss ungdomar fanns i alla fall Radio Nord, reklamradion som sändes från ett fartyg på östersjön, samt Radio Luxemburg. FM radio fanns inte då utan det var mellanvåg som gällde med ganska usla mottagningsförhållanden.

Jag minns att vi hade en av de första transistorapparaterna, med batterier stora som blockljus, och den brukade jag ta ner till farmors brygga. Sticka ner antennen i vattnet och fick därmed mycket bättre ljud. Radio Luxemburg kunde man bara lyssna till på kvällarna och även då var det mycket atmosfäriska störningar.

Det var så vi fick de första impulserna till vad som hände musikmässigt ute i stora världen. Fy, vilket U-land Sverige var, ett riktigt bakvatten. Det blev bara ännu sämre när myndigheterna d.v.s. sossarna förbjöd Radio Nord - reklam i radio var ju livsfarligt. Än idag har jag inte förlåtit deras förmyndarmentalitet. P3, musikradion, kom till som kompensation för Radio Nord, men det var huvudsakligen inte ungdomarnas musik. Det vi hade var Kvällstoppen, en timme på tisdag kvällar, och Tio-I-Topp på lördag eftermiddagar - that was it !

Min första skiva, en singel, var Paul Anka - Diana och 1960 hade vi inte ens grammofon. Den fick jag lite senare och då med nymodigheten stereo ! Rätt kul är att grammofonen bara kom med en högtalare. TV:ns högtalare fick kopplas in på den andra kanalen. Radioaffären besökte jag så ofta som man hade lite pengar och det blev en liten samling singlar så småningom. LP skivan kom nog inte förrän runt 1962 i större utsträckning.

(Fortsättning följer)

En tidig torsdagsmorgon...

Vaknar upp redan kvart i fyra. Utvilad, pigg och med energi i kroppen trots att det inte blev många timmars sömn inatt. Känner mig positiv och på bra humör till skillnad från de senaste dagarna som varit ganska "låga". Mysigt att tända ett ljus, ta en god kopp kaffe och sätta på Spotify. Tänkte att jag denna morgon skulle börja skriva på "min historia" som jag ska så smått förbereda på bloggsidorna bakom.

Denna torsdag börjar mörk och mulen som vanligt. Det är otroligt lite sol vi haft i den här delen av Uppland och Södermanland, som "sticker ut" i Östersjön likt en halvö, hittills i år. Nu är det -8c. Kallt har det också varit i det senaste, men det är i alla fall en dag närmare den efterlängtade våren och den nya pollensäsongen (!).

Gick igenom nummerpresentatören på "gisslet", d.v.s. telefonen. Hade hoppats att det skulle vara folk som ringt på Blocketannonserna, men "icke sa Nicke". Bara en massa säljare och marknadsundersökare. Jag förstår inte varför mitt telefonnummer hamnat ute i cyberrymden och det ringer säkert ett 30-tal säljare under en vecka. Det är så illa att jag fått skaffa ett privat telefonnummer till familjen och de närmaste vännerna. Jag kallar telefonen för ett gissel då jag egentligen "hatar" att prata i telefon,- i tid och otid. Det "rubbar mina cirklar" d.v.s. mina tankebanor - Ja, sådan är jag och har alltid varit till mångas förtvivlan. Jag föredrar samtal ansikte mot ansikte.

Kanske är jag på bra humör idag eftersom det jag hittills skrivit på bloggen rönt sådan uppskattning från många håll. Ja, det skall nog bli bra när jag känner att jag behärskar detta forum. Men hemsidan kommer jag skrota. Den är för statisk och jag har ju liksom ingenting att sälja ännu i alla fall.

Igår kväll gick jag igenom en massa kort från 1993-95 som jag hade på CD. Det var svårt, för många kort är tagna på Trollet, vår första pudel, som valp och unghund. Fy vad jag saknar honom, och Ludde förstås, den andra pudeln. Hoppas så innerligt att jag skall vara frisk och må så pass bra att jag vågar skaffa en valp till sensommaren. Storpudlar är planerade och jag är så sugen, så sugen. Vi får se, kanske blir det en kattunge istället som vänner föreslagit. Jag får se om jag lägger upp några kort här på nätet.

Nej, nu skall jag ge mig i kast med "min historia". En kopp kaffe till och - tänk om man hade en cig.

Connie & Roger - Mina goda vänner från Minneapolis, U.S.A.

Roger och jag träffades på IBM 1971. Jag var då yngst i gänget och vi satt alla i ett storrum. Detta betydde förstås att kontakten mellan oss alla var mycket god. Många var de fester och partyn vi hade. Roger och jag spelade en hel del gitarr tillsammans vilket var mycket populärt. Tråkigt bara att han, p.g.a. sin dåvarande fru Jeannie, flyttade tillbaka till U.S.A och Omaha. För min del så hamnade gitarren på hyllan - och där ligger den än. Väldigt kul är att Roger både talar och skriver svenska, i det närmaste perfekt, än idag

Utdrag från ett mail från Roger, en av mina bästa vänner i Minneapolis....

Tänker ofta på dig...när allt kommer kring så har man familj och vänner för att ge livet sin mening, eller hur? Du är min bästa vän i livet och jag vill så gärna hålla vänskapen levande. Jag har tidigare, tror jag, sagt till dig hur mycket du har påverkat mig....mitt sätt att prata och skriva svenksa t.ex. är mycket präglad av din svenska. Min musiksmak är vad den är i stort sätt tack vare dig. Min livssyn också ändrades mycket tack vare att vi pratade igenom ganska mycket under årens lopp. Du och jag kom så bra överens på alla sätt, jag saknar nu den närkontakt vi hade en gång i tiden. Härifrån bedömmer jag det hela som så, att du är ganska deppig nu efter mamma och pappas bortgång och du verkar ha dragit dig tillbaka ganska mycket från verkligheten....dvs från det vardagliga livet som vi alla måste delta i. Jag hoppas verkligen att du kan hämpta igen dig och återigen engagera dig i det sociala umgänget som är ett måste för människans välbefinnande.

Det är inte alls meningen att jag skall predika.....jag bara har stora förhoppningar om att du blir än en gång den livliga vännen jag kände från tidigare.

Apropå "lappmöglet"

Den bästa försäkringen för att nästa vinter blir snöfattig, eller rent av barmark, är att köpa en "snöfräs".

Visserligen har solen lyst ett par dagar, men minus 12 grader är bara för mycket för en sörlänning. Av prasslet att döma så verkar t.o.m ekorrarna ha flyttat in på loftet i kylan och lämnat sitt bo i den stora enen utanför. Dom busarna har förresten bitit sönder plastnätet på talgbollarna. Musli är ingen höjdare för dom eller småfåglarna heller, så det får bli korvbröd.

(Kommentar 11-11-27. Det blev ingen snöfräs. så det är bara att hålla tummarna. )

Historien om Löknäs, Vindö där jag bor...

Historik över Löknäs


Området var bebyggt under forntiden. På 700-talet stod vattnet 6 meter högre än idag.
I kung Valdemars jordabok från 1200-talet står att Vindö ägdes av Henrik Sunnadag. Vindö var ej sammanväxt med Djurö på denna tid.

Löknäs som namn nämns på 1300-talet. Under 1400-talet lade sig danskarna i Vindö Ström. Danskarna brände ned flera gårdar på Vindö.

År 1500 fanns flera gårdar på Vindö, inklusive Löknäs.

På 1600-talet brände danskarna igen gårdar på Vindö, bland annat runt Vämlingen.

Gården Löknäs har ägts av olika personer i adeln under 1600-talet. Från 1800-talet ägdes Löknäs av en bonde som sedan efterlämnade gården till sina söner med namn Söderman. År 1951 sålde släkten området till bolaget Seven AB med avsikt att stycka fritidstomter, vilket blev början på Löknäs tomtområde. Löknäs består nu av två tomtföreningar, Löknäs - där vi har våra tomter - och Löknäs gård som styckades först 1967.

Historia om Oscarskanalen - kanalen till Vämlingen

Sjön Vämlingen var en gång en mycket fiskrik sjö. Kung Oscar II var mycket intresserad av att fiska och vid sina årliga seglatser lät han ankra upp vid Sollenkrokafladen för att företa fiske in i Vemlingen. De mindre båtarna kom mycket svårligen genom den lilla ån som förband Östersjön med Vämlingen. Kung Oscar II lät då beordra en uppgrävning, bredding och fördjupning. Därav namnet Oscarskanalen.

Tack Sixten Söderman, min farbror och Vindös äldste invånare, för historiebeskrivningen.

Det ljusnar vid horisonten.....

Klockan är halv sju denna lördag morgon. Jag blir så glad över att se att det redan börjat ljusna. Visserligen 5 grader kallt och den där förbaskade snön att ta hand om när det ljusnat helt, men humöret är ändå på topp och morgonkaffet smakar toppen. Spelar "Good Songs" på datorn, en sammanställning som jag gjort de senaste 2 åren från Spotify. Så det artar sig till en bra dag.

Johan, min äldste, fyller 31 år idag. Det får mig att tänka på hur tiden bara rusar och fortare och fortare går det. Var har dom sista 30 åren tagit vägen ? Hemskt. Och ännu är det inte dags att bli farfar, men det har jag skrivit om förut.

Han har alltid varit försynt, försiktig och ansvarstagande, men ändå väldigt framåt. Efter separationen tog han över papparollen för sina småbröder och denna sitter i än i denna dag. Jag har aldrig riktigt tackat honom för detta, och den dag skall väl komma när jag gör det. Början på 90-talet var extremt jobbiga år med uppbrott både från familj och den egna företagside'n. Tungt att tänka på det men så glad att tiderna är så helt annorlunda idag.

Det som jag egentligen, spontant, minns från grabbarnas uppväxt är - hockey ,hockey hockey och åter hockey. Det var inte många dagar som var lediga under säsong. När det inte fanns is så var det barmarksträning eller hockeyläger som gällde. Men, allt detta har visat sig vara en bra investering. Under denna tid lärde sig grabbarna teamwork, ta hänsyn och, inte minst, "bus" under kontrollerade former. Jag tror det är därför det aldrig varit några problem vare sig i skola eller andra sammanhang. Under en tid var jag också lagledare och då bodde man bokstavligen i ishallen. Det var en kul tid. Faktum är att, enligt vad jag vet, så har det inte gått dåligt för någon av "mina" grabbar. Tyvärr, säkert p.g.a. att jag flyttade ifrån Åkersberga, har jag helt tappat kontakten både med grabbarna och deras föräldrar. Men det finns ju Facebook att söka på......

Nej, ingen blev hockeyproffs i NHL men fina grabbar blev det. Faktum är att det enda jobbiga då var de föräldrar som "spelade" hockey genom sina grabbar och det har jag stött på några stycken.

Fy bubblan vad röksugen jag är. Men har vare sig cig, tobak eller snus hemma så det får bli ett nikotinplåster till kaffet och frukost. Ja just det, jag har ju nikotintuggummi som ligger någonstans.

Insnöad fredag....

Jag har inte varit ute idag. Ja egentligen inte sen lunchtid igår då det började snöa och storma. Men öppnade ytterdörren nu ikväll - och fick knappt upp den, minst 3 dm snö utanför. Pust, nu blir det att försöka skotta imorgon, och jag med min dåliga vänsterarm som bara fungerar till 20%. Nä, nu får det vara slut på det här jäklans "lappmöglet".

Men, man kan ju ha riktigt mysigt och skönt inne i stugvärmen. Speciellt när man har sin dator,TV och kylen/frysen full med käk. Hemmagjorde förresten fläsklägg och rotmos. Underbart!! Imorgon blir det ärtsoppa gjord på spadet från fläskläggen. Fast jag börjar få se upp med vikten igen. De 10kg som jag gick ner efter Mammas och Pappas bortgång har "naggats" kraftigt i kanten. Men jag håller ju på att sluta röka, så det finns ju hela tiden ett sug. Tur bara att det inte är något sötsug.

Har varit lite låg under senaste veckan. Vet inte riktigt varför, men lusten att skriva har liksom inte funnits. Men har i alla fall hittat en hel del nygamla kompisar och skolkamrater på FB och StayFriends. Synd bara att vissa verkat ha blivit riktigt tråkiga 60-taggare. Börjat så smått att "twittra" och funnit att det kompletterar FB samt att det ger flera spännande internationella kontakter. Även Flickr är ny. Fantastiska foton finns där så man börjar verkligen bli sugen på att fotografera igen. Har du missat "Voddler" med många gratis långfilmer så är det läge att fixa det. Antar att du inte missat "Spotify" som f.n. har gratiserbjudande på premiumversionen.

På tal om fotografering så är ett projekt jag har att digitalisera alla min 1000-tals diabilder från bl.a. resor. Dessa är fortfarande osorterade sedan min äldste, Johan, som 2-åring skulle titta på bilder Detta en söndagmorgon, när vi låg och sov. Dom låg så fint utspridda över hela vardagsrumsgolvet och han har inte sorterat dom än !!!

Och, på tal om bilder, Du som har gamla bilder från min/vår ungdom, får gärna lägga upp dom på nätet eller låna ut dem till mig.

Möten skapar minnen.....

Att träffa vännen Lennart gav förstås upphov till mängder av minnen. Ett av dem är att jag faktiskt suttit i fängelse. Nåväl det är inte så farligt som det låter. Det enda "brott" jag begått var att vägra värnplikt och blev därför dömd till en månads fängelse. Detta var 1972 så mycket vatten har runnit i Stockholms ström sedan dess.

Mitt avståndstagande till "lumpen" berodde i mångt och mycket på det pågående Vietnamkriget, det "kalla"- kriget mellan öst och väst, och med ett hotande kärnvapenkrig som bakgrund. Sedan var man ju ett barn av 60-talet som i sig var en revolution mot förhärskande värderingar. Detta årtionde var underbart, men tyvärr fattade man inte det förrän man långt senare tittade i backspegeln.


Mönstrade gjorde jag sedan efter gymnasiet. Läkaren som kontrollerade mig sa redan då att jag skulle få problem med min rygg. Han anade inte hur rätt han skulle få. Så jag blev uttagen som "malaj". Den kommande lumpen förträngde jag i mångt och mycket, men var bl.a. i kontakt med Leif Silbersky men han ville inte hjälpa mig till frisedel. Blev inkallad medan jag bodde i U.S.A så det dröjde ganska länge efter det att jag kommit hem tills myndigheterna hörde av sig - och då på ett drastiskt sätt. Jag jobbade på IBM när sambon ringde och sa att två poliser stod utanför ytterdörren och skulle hämta mig.

Turligt nog var min chef, f.ö. en frälsningssoldat, mycket förstående och jag fick omedelbart ta semester. Några dagar senare tog jag mig till Lärbro på Gotland. Där fanns en öppen anstalt, i gamla baracker från tiden för baltutlämningen, för sådana som jag, rattefyllerister samt sådana som satta av sin sista tid på ett längre straff, lättare misshandel och annat "patrask". En salig blandning m.a.o. Två olika arbetsuppgifter fanns. Sy tält eller tillverka vanliga blåa A4 pärmar. Det senare hamnade jag på och skulle montera pärmlås - en sanslöst monoton och själsdödande uppgift.

Att hålla sig på god fot med medfångarna var inte lätt. Jag fick lära mig att bemöta saker som - "Om man inte slåss så att det blöder, då är man inte en riktig karl". Mäsk satte man i brandsläckare och här var faktiskt första, och enda, gången jag rökte brass. Ja man var tvungen att "spela" med för att undvika trakasserier. Även plitarna fick man förstås gå på tårna för.

Jag minns inte hur det kom sig, men andra eller tredje dagen jag var där så hamnade jag på ett bord. Detta brakade ihop och jag stukade foten. Iväg i fångbilen till Visby sjukhus och röntgen. Plåtarna visade benflisor i foten och smalbenet. Jag var ganska säker på att dessa kommit dit tidigare i samband med fotboll eller så, men jag spelade förstår med, och över, - inte så lite förresten. Så kom det sig att jag blev sjukskriven under resten av tiden i fängelse.

Nu var ju den sommaren en av de soligaste i mannaminne och jag har aldrig varit så brun som då. Istället för att sitta i en muggig lagerlokal med pärmarna kunde jag ligga på gräset och sola - en riktig semester.

Till historien hör ju också att enligt lagen skulle man nästa gång sitta av i två månader, tre månader o.s.v. till dess att man gjort motsvarande tid som lumpen. Året efter kom så nästa inkallelse, men jag kände att två månader med pärmtillverkning skulle jag inte klara. Så jag åkte in till psykakuten på Huddinge sjukhus och hade en sån tur att jag råkade träffa en österrikisk läkare - som hade lämnat Österrike av precis samma skäl jag d.v.s. vapenvägran. Så jag fick ett läkarintyg vilket senare ledde till att jag blev frikallad.

Det kan vara lite svårt för er yngre att förstå hur det var på den tiden. Men än idag kan jag känna viss stolthet, att jag, tillsammans med många andra förstås, gick i bräschen för uppmjukning av reglerna och senare avskaffande av lumpen.

Ungdomsvänner är ens bästa vänner......

Igår träffade jag Lennart, min bäste vän i gymnasiet och åren därefter. I slutet på 80-talet tappade vi kontakten, vilken hade tunnats ut under åren p.g.a. olika intressen och prioriteringar. Jag med familj och 3 små killar. Lennart med sin fars bokhandel.

Så äntligen träffades vi igen - på restaurang Sturehof , vilken var något av ett stamställe på den tid det begav sig. Sniglarna var fantastiska liksom boulliabaisen, då som nu. Vi hade en ovana på den tiden och på sommaren att gå till cigarraffären, granne med restaurangen, köpa varsin  fin cigarr, gå och sätta oss i Kungsträdgården och titta på flickor. Ja, det var då det ! Vi var bägge framgångsrika inom skivbranschen. Lennart,tillsammans med en kompis, hade en skivbutik i centrala Stockholm, specialiserad på direktimport och därför mycket populär. Jag med grossistförsäljning, skivbolag och så småningom i persondator branschen.

Det är märkligt att, trots att det gått så många år, kändes det som om vi träffades igår. Lite "korpulentare" än då, men annars har inte personligheterna förändrat så mycket. Luttrade av livet är vi bägge, jag kanske lite mer än Lennart. Kul var det att vi bägge fått på oss byxor som vi inte haft sen 90-talet, så det går åt rätt håll.

Vi kommer givetvis hålla tätare kontakt framöver. Efter några år av relativ tillbakadragenhet känns det bara så bra att komma ut och träffa även "nytt" folk. Till skillnad från mig har Lennart ett stort socialt nätverk.

Önskar bara att min andra bäste kompis Roger också vore här i Stockholm och inte bosatt i Minneapolis.

Vad glad man blir.....

...när man vaknar och solen lyser. Mina småfåglar njuter av sin talgbollsfrukost. Fastnade i går kväll och inatt på You Tube. För varje gång jag är inne där blir jag bara alltmer fascinerad av vad som finns där. Och som alltid när nya grejer dyker upp så undrar jag alltid hur man kunde klara sig utan tidigare. Detta gäller t.e.x. mobiltelefon, espressobryggaren, boxerkortet, snöplogning (1:a året här), färdtjänsten och inte att förglömma laptopen och förstås Spotify och mycket mer.

Efter ha fått ett par koppar kaffe ock kvicknat till förstår jag inte varför jag är så låg i humöret. Ok, har inte haft några cigaretter sedan i måndags, men snus och nikotinplåster har jag. I natt satt jag och tittade på fotogalleriet av SANDRA BULLOCK - hon är enligt min mening en av de vackraste kvinnor som finns. Man ser på hennes ögon att hon är en god människa. Konstigt nog har jag först på senare tid fått upp ögonen på henne. Speciellt många filmer har jag heller inte sett, men det skall bli en ändring på detta.

Apropå Boxerkortet så abonnerar jag bara på basutbudet. Döm om min stora förvåning när jag igår kom underfund med att även Viasats filmkanaler fungerar. Hoppas dom får vara kvar ett tag. Har inte brytt mig att skaffa dessa kanaler eftersom min lilla antenn är så känslig för atmosfäriska störningar och jag har ju en massa träd runtom också. Men jag skall fixa en riktig utomhusantenn när snön smälter så att någon av mina grabbar kan sätta upp en takantenn.

Jag älskar att titta på film, men är väldigt kräsen så det blir en hel del zappande. Skaffade förresten en riktig "lounge"- stol (biografstol) i skinn på Enkronas auktionssite. Butikspris 4900:- men jag fick den för 1200:-. En riktigt bra investering speciellt för min dåliga rygg. I stolen har jag lagt en massagedyna 8st motorer och många valbara program. Det har hänt flera gånger att jag somnat i stolen med massagen på.

Motorskyddet till vattenpumpen pajade i fredags. Så hela helgen var jag utan rinnande vatten. När något sådant händer märker man hur pass sårbar man är. Det finns ju liksom ingen granne ute som man kan få vatten ifrån. Men det är bara att bita ihop och gilla läget. Som sagt - Att jag flyttade hit ut på Vindö, efter det att Mamma och Pappa gått bort, var ju liksom en test på om jag skulle klara av en vinter härute. Med undantag av att jag, både mentalt och fysiskt, inte mådde bra i December, när jag satt insnöad, så känns det faktist väldigt bra just nu. Jag har ju riktigt "bott in" mig nu. Tanken har slagit mig flera gånger att jag skulle flyttat hitut långt tidigare i livet.

Friheten, tystnaden, den friska luften och fågellivet år underbart. Om sen solen lyser är det bara ett extra plus och att våren snart stundar får mig att må jättebra. Tänk bara att man kan spela Spotify musiken så högt man vill. Jag älskar ju basgitarr och spelar helst så högt att fönstren nästan skallrar, ett arv från tiden med Rolands och mitt mobila discotek.

Nä, man kanske skulle göra lite nytta i den mån det går med min trasiga vänsterarm. Diska och handtvätta lite t.e.x.

Håller ju även på att snickra på en hemsida, som är långt ifrån färdig. Häftigt att den kommer upp på Google. Sånt gör ju mig mycket mera intresserad av att fortsätta skriva.

Du som läser denna blogg får gärna kommentera.

Var är mina fåglar?

Igår när solen sken en stund både hörde och såg jag småfåglar så jag satte upp talgbollar och lade bröd på deras matholkar. Ok det var sent så förståeligt att inga fåglar kom. Men idag, visserligen mulet, syns inte en "kotte". Jag undrar var är alla småfåglar ? Sitter dom och sover på mulna vinterdagar ? Undrar hur många den stränga vintern tagit.

Bra husläkare och vårdcentral.

Tänk vad viktigt det med riktigt bra husläkare som verkligen engagerar sig i patienterna. Det gör min på den lilla vårdcentralen på Djurö. Det spelar ju så stor roll för ens egna välmående och att man kan gå därifrån med ett leende på läpparna. Hela vårdcentralen med läkare,sköterskor och personal har skapat en riktigt familjär känsla. Detta är man ju inte van vid från tidigare vårdcentraler som Kalhäll, Akalla, Lidingö och Viksjö.

Jag var där igår och fick besked om att alla mina prover är bra förutom blodsockret som åker "jojo" upp och ner. Detta trots att jag sedan ett par månader tillbaka tar diabetesspruta. Nu skall jag öka dosen så förhoppningsvis hamnar jag på ett värde runt 6-7. Lite högt blodtryck har jag också, men det är bara att  tugga på med tabletter.

En jobbig bieffekt av diabetesen är minskad känsel i fötterna. När jag går känns det som om jag gick på bomull och inte riktigt når ner till marken. Detta tillsammans med yrsel gör det väldigt jobbigt att gå och jag har ramlat ett par gånger. En gång var det verkligen illa eftersom jag inte kunde ta mig upp, helt kraftlös, och jag blev liggande i ett par timmar innan en taxichaffis räddade mig och ringde efter ambulans. Så att promenera i terräng är inte att tänka på. Det har varit ett smått litet helvete, speciellt nu med all snö som till visst del blivit is. Det är faktiskt så illa att jag helst inte går ut när jag är ensam. Färdtjänst förarna får både hämta och lämna mig vid stugan.

En försmak av våren..

Tittade på film inatt eftersom jag inte kunde somna och då blev det ju så att jag sov hela förmiddagen. Öppnade ytterdörren för att vädra och då hörde jag det fantastiska ljudet av takdropp. Luften var behaglig sval och jag kunde förnimma en doft av vår.

Vad jag längtar efter våren så mycket starkare än jag någonsin gjort förut. Det beror säkert på att jag bor härute på Vindö och har naturen utanför ytterdörren. Jag var ju lite skeptisk till att flytta ut eftersom jag inte visst om jag skulle klara av vintern. Men nu har halva vintern gått och jag trivs mycket bra trots 50 cm snö.

Imorgon skall jag gräva mig fram till eken framför huset och sätta upp talgbollar samt fylla på fågelmaten. Hoppas mina fåglar och ekorrarna kommer tillbaka. Dom har lyst med sin frånvaro sen det började snöa i November.

Jaha så har man fastnat,,,,,

Har varit skeptisk till bloggeriet under längre tid. Men efter ha varit ute på t.e.x. Pointblog och Toluna har jag blivit lite sugen på att skriva vad jag vill. Kanske blir det en liten dagbok. Vi får se. Om du tycker och tänker, eller vill ställa frågor, om det jag skriver så är välkommen att kontakta mig - mrobriar@yahoo.com